00:07
Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Det känns som att ensamheten är på väg att bli min bästa vän.
Kanske är det lättast att vara ensam för man blir aldrig lämnad,
slipper känna sorg när folk lämnar en.
Men jag är inte redo för att vara ensam, inte än och inte nu.
Kvällarna är som sagt värst, för jag vet att en ny dag väntar..
Och jag vaknar själv, för ingen är här för mig när ensamheten är som värst.
Jag vet att jag inte alla dagar okar svara i telefon, det är för att det är alldeles för
jobbigt att prata med någon och hålla en god min, känns som att alla pressar mig
till att göra det, det är så jag känner...
Känner mig i skymundan från alla runt om kring, från era intressen och vardagar.
Det är nästan skrattretande att jag ska behöva säga allt ord för ord för att folk ska
förstå hur dom ska handla, tänker inte ens ta upp vad som hände idag.
Idag av alla dagar, det är dagen jag ska sova själv och vara själv.
Åter igen, ensam.
The most perfect act of love is sacrifice,
What do you sacrifice ?
