tiden läker inga sår
Så har man avklarat ännu en arbetsdag, är inte så många kvar nu tacka gudarna för det!
Förstår på riktigt inte hur vissa människor kan bete sig, ja menar vart tog
folks etik och moral vägen, försvann den på vägen fram till kassan eller vad?
Dagens ungdomar så att säga, jag vet gott och väl att jag låter som en gammal
kärring över 70 år som sitter hemma med 30 katter dagarna i ända just nu men det
är faktiskt sant. Vad i helvette hände med respekten mot andra människor?
Gaash detta går mig på nerverna!
Innan jobbet imorse var jag och min käre far på ännu ett möte hos nån familjejurist,
förstår forfarande inte vad hon pratar om, perngar hit, pengar dit, skriv på här o där.
Dödsboet efter mamma och allt det där. Sjukt jobbigt är det, blir verkligen påmind
av allt som hänt när man sitter i de där lilla kalla rummet hos fonus begravningsbyrå.
Kanske är det en bra grej att bli påminnd så att jag kanske nån gång kan förstå vad som
egentligen hänt och att det är som det är och kommer alltid att vara.
Men jag ljuger om jag säger att det är lätt, att jag förstått och accepterat.
Låter så fjantigt när man säger "det får ta den tid den tar" hatar det!
Jag kan inte gå vidare som inget hänt, visst det kanske är lätt för er andra men inte
för mig. Livet skulle inte se ut så här, jag önskar ingen människa i världen det här.
Men på nåt jävla konstigt och stört vänster så måste jag så småning om accpetera
detta. Men hur? Jag är inte expert på detta och inte så många andra heller.
Men som alla säger, den fula jävla meningen som jag fullständigt hatar.
Det får ta sin tid.
Finns det nån regel på hur lång tid det får ta?
Isåfall kommer jag nog passera denna tidslinje, om jag inte redan gjort det...
tiden läker inga sår.
Väck mig från min dröm och ge mig min mamma och mina hundar ett liv igen.
Gör så dom andas, skrattar, känner och ler.
