It's been a tough year for hearts.

Först och främst, sorry för riktigt dålig uppdatering men jag har inte alls vart på humör
för att skriva nåt de sista dagarna, vet inte varför men de har bara blivit så..

Det har å andra sidan inte hänt så mycket av värda men ändå,
Jess har åkt tillbaka till barca vilket suger rent ut sagt, miss u allready.
Annars har de stått rätt still..
Känner mig stressad och nervös, vet inte varför men jag har den känslan hela tiden,
gnager i mig. Kanske för att de kommer ett nytt år, kanske för att jag vet att när det blir ett
nytt år  så blir de de första året utan min mamma.
Vet inte hur jag ska beskriva hur jag känner riktigt, känner mig rädd, fruktansvärt rädd.
Rädd för att gå vidare eller ens unna mig nånting. Känner mig inte alls värd det på nåt sätt.
Som sagt, går inte att förklara utan måste upplevas...

Det enda jag vet är att ingenting stämmer, att inget kommer bli som jag förväntat mig.
Aldrig...


Jag saknar dig det är allt. Saknar dig så mitt hjärta blöder.
Kom tillbaka, om så bara för en stund..
Jag vet inte längre om jag kommer klara de här...

Hold on to what you have cause you never know when you might lose that special one.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0