Ida

Idag innan jobbet tog jag mig i kragen och köpte en studentklänning,
den är fin och jag är nöjd, det suger dock att jag är så smal så att jag tillomed
måste sy in min klänning som redan är i XS, menmen.
Min pappa var med mig och hjälpte till, han är bäst min pappa.
Men, jag skulle så gärna velat ha min mammas hjälp när det gäller sånna saker.
Det var jobbigt med tanke på hur jag och mamma pratat om att vi skulle köpa
min klänning tillsammans och vi skulle göra dittan och dattan.
Fan, ingenting blir som man tänkt sig.
Och hur ska jag klara av min mottagning utan henne?
Tankarna snurrar och snurrar runt i mitt huve hela tiden, helvette, helvette.


Jag hatar att inte våga lita på nån.
Men det kanske är bäst så, bäst att inte komma nån för nära in på livet så
man slipper bli besviken sen. För ingen stannar föralltid.


Vill ni veta vad som är felet med sagor?
Jo, att alla får ett lyckligt slut, och det händer aldrig i verkligheten.
inte i min verklighet iallafall..