Ida

Idag har jag jobbat igen och det var ungefär lika roande som alla andra dagar på
jobbet, inte det roligaste man kan göra med andra ord.
Och det som var minst roltigt var att jag återigen bränner armen på gallret med
pommes som är dränkt i 1000 graders olja,  sjukt oskönt som plus på det så var
det fullt med folk så jag hade inte tid att skölja armen i tid så nu kommer jag få
ärr på armen i form att rutor efter gallret. har jag inte tur så säg?

Kom hem från Hatef för en stund sen, var där och åt med hans mor, bror och anna.
Trevligt faktiskt, god mat också jag åt som nån som inte visste när han skulle få se mat igen.
Och innan jag gick dit så tyckte jag att jag var super smart som började ladda ner OTH så
de skulle vara nerladdat o klart tills jag kom hem. men självklart så märker jag när jag
kommer hem att jag laddat jag ner förra veckans avsnitt som jag redan sett.
Så nu får det laddas om igen. skithög

Jag tänker aldrig nånsin sätta mig på tåget själv igen. Jag åkte ensam för första gången
idag sen allt hände och det var jobbigt som fan, fick en panikattack och fick knappt nån
luft när jag satt där och folk runt om kring kollade konsigt på mig.
Jag vill kunna leva normalt igen, som en normal människa som klarar av att utföra
vardagliga saker utan en klump i magen hela tiden.
Önskar jag fick en natts sömn utan mardrömmar om hur det hände och hur det såg ut.
Har inte sovit i mer än genomsnitt 4 timmar per natt på 11 veckor och 6 dagar.
Min kropp säger nej och ger snart upp. Det här går inte längre.
Allt är nej och åter nej.
Skulle vara kul om nån kunde vara nej med mig, Jag behöver nån som är nej med mig.

älskade ängel, jag saknar dig så