Ida

Japp på var valborg avklarat, var ju som sagt på Tettas land och tog det lugnt.
Vi grillade och såg på en en brasa vilken var bland den minsta brasan jag nånsin sett,
mycket lugnt med pensionärer och barn familjer, sjukt skönt att slippa alla
små fulla jobbiga o allmänt irriterade fjortisar som super för första gången!
Och min kusin är förresten fortfarande den sötaste ungen som finns. smart är han också!



Annars är jag väldigt irriterad just nu, på det mesta tror jag.
Över hela situationen och människor runt om kring den.
Finns några som jag är mer irriterad på än andra men de hoppas jag för guds skull
att dom har lite vett till att veta vilka dom är och varför..
Tänker inte säga mer än så här och nu, så punkt för det ämnet.



Jag längtar så otroligt mycket till den dagen när jag kan känna glädje i att göra saker igen,
när jag kan skratta utan att det ligget tårar bakom det. Jag vill kunna gå ut utan att nånting
håller emot, jag vill kunna umgås i större grupper av folk utan att känna mig utanför..
För det gör jag nu, känner mig så fruktansvärt ensam och annorlunda.
Saker som alla andra människor gör av vana som en sån enkel sak som att bara gå upp
på morgonen är en kamp för mig för det enda jag känner är att en ny dag kommer och
jag måste fortsätta kämpa för att hålla mig på fötter,
saker som för andra är en självklarhet är för mig en strid.
En dag, nån gång om lång tid kan jag förhoppningsvid stiga upp på morgonen utan att
behöva känna denna känsla av att jag hela tiden måste strida och kämpa för att orka med.
Jag längtar så och den dagen känns så fruktansvärt långt bort.

Mitt råd till er alla är att ni ska uppskatta allt ni har,
ni har ett bra liv med mer förmåner än många andra.
Ta vara på det innan det är för sent och dom ni älskar inte längre finns kvar.