Ida

fan, det värker 
det ilar då och då 
det känns ibland som om alla har 
förstått utom jag
att världen står och pekar 
stackars han som tror 
att livet är en dröm 
han borde ta ett jobb






nu minns jag det som varmt 
det där som frös i TV-soffan 
dagarna vi inte orkade 
prata med varann 
jag tvivlar än en gång 
och strör ut frågorna på bordet 
nån säger nånting 
nån annan nåt annat

jag fattar ingenting 
och jag ser bara tecken 
bilder säger stanna 
bilder säger gå 
vi pratar inte mera 
eller gifter oss till hösten 
saker förändras 
när tiden går

har jag väntat mig för mycket 
blåste jag iväg ??
jag fattar ingenting...