For this, I gave up trying
I mitt huvud rör sig just nu ca sjutusen olika tankar.
Så det är ganska svårt att välja ut något specifikt att skriva om, DÄRFÖR ska jag skriva en bok.
En bok om mitt liv och förhoppningsvis kan jag hjälpa någon stackare som tror sig vara den
enda som lever i ständig oro. Kan bli lite svårt ijumed att jag själv inte är känd som bokmal nr1,
och därför inte vet hur man riktigt lägger upp en bok med kapitell och sånt.
Har å andra sidan börjat läsa en bok för ett tag sen men om jag fortsätter läsa i samma takt som nu
så har jag förhoppningsvis läst klart den lagom till jul.
Har enorm ångest för att komma tillbaka till jobbet på lördag, vet inte alls hur det kommer att gå.
Vet inte alls hur jag ska klara av att höra folk klaga över små bagateller som att hamburgaren dom beställt
utangurka kom med en gurka iaf av misstag. ta bort gurkan själv.
Jag blir rädd och skrämd av tanken av att behöva spela ett sådant spel igen, att gå dit och lådsas att
livet är bättre än någonsin som att man levde i himelen medan jag i själva verket pinas i helvetet.
För det är så det känns, helvetet.
Jag tappar greppet av mig själv mer och mer för varje dag och minut som går, jag känner mig tom och kan
inte längre formulera allt inom mig med ord. Ännu en gång, jag skrämmer mig själv.
När känslorna och tårarna tar över så svartnar allt och jag vet bokstavligt talat inte vad som pågår.
Jag vet inte vad jag säger eller gör, jag känner mig bara tom...
Och det enda jag vet efter är att ingen människa förtjänar att känna denna känsla bestående av hopplöshet.
sinnesro. Du har sinnesro nu.
Jag saknar dig mer varje dag, utan dig är varje andetag en kamp.
Förlåt, förlåt för allt...
Så det är ganska svårt att välja ut något specifikt att skriva om, DÄRFÖR ska jag skriva en bok.
En bok om mitt liv och förhoppningsvis kan jag hjälpa någon stackare som tror sig vara den
enda som lever i ständig oro. Kan bli lite svårt ijumed att jag själv inte är känd som bokmal nr1,
och därför inte vet hur man riktigt lägger upp en bok med kapitell och sånt.
Har å andra sidan börjat läsa en bok för ett tag sen men om jag fortsätter läsa i samma takt som nu
så har jag förhoppningsvis läst klart den lagom till jul.
Har enorm ångest för att komma tillbaka till jobbet på lördag, vet inte alls hur det kommer att gå.
Vet inte alls hur jag ska klara av att höra folk klaga över små bagateller som att hamburgaren dom beställt
utangurka kom med en gurka iaf av misstag. ta bort gurkan själv.
Jag blir rädd och skrämd av tanken av att behöva spela ett sådant spel igen, att gå dit och lådsas att
livet är bättre än någonsin som att man levde i himelen medan jag i själva verket pinas i helvetet.
För det är så det känns, helvetet.
Jag tappar greppet av mig själv mer och mer för varje dag och minut som går, jag känner mig tom och kan
inte längre formulera allt inom mig med ord. Ännu en gång, jag skrämmer mig själv.
När känslorna och tårarna tar över så svartnar allt och jag vet bokstavligt talat inte vad som pågår.
Jag vet inte vad jag säger eller gör, jag känner mig bara tom...
Och det enda jag vet efter är att ingen människa förtjänar att känna denna känsla bestående av hopplöshet.
sinnesro. Du har sinnesro nu.
Jag saknar dig mer varje dag, utan dig är varje andetag en kamp.
Förlåt, förlåt för allt...
Kommentarer
Trackback