Ida

Kom precis hem från Nina, har vart där med min moster och ätit god mat och
badat tunna. Jätte varmt var det, men skönt.
Vi såg på gamla kort från när mamma och dom var små, Nina är nämligen mammas
barndoms vän så det fanns många roliga 80 tals kort att kolla på, den tiden när alla
såg lika dana ut med hängselbyxor och håret permanentat. 
Väldigt trevlig lördags kväll må jag säga. 

Ibland kommer det riktigt jobbiga stunder, som ett moln hamnar bara precis över mig
det kommer liksom i omgångar men vissa stunder känns rent ut sagt förjävliga.
Det var en sån dag på jobbet idag, jag kände bara ingenting, helt plötsligt.
det kändes som jag tappade andan och min lust och ork för precis allt bara försvann.
Det går inte att förklara känslan, jag stod i kassan på jobbet med tårar i ögonen och jag
märkte det inte själv först, För det har ändå blivit en vana att alltid vara ledsen, tårar jämt.
Om inte tårarna syns utåt så finns dom alltid inom mig och skaver.
Men ändå ville jag inte gå hem från jobbet fast jag fick, ville inte ge upp och visa mig svag,
jag har alltid varit stark och det visar sina spår nu för jag orkar inte det länge
men jag vågar och kan inte visa mig svag än, får inte sjunka till andas nivå, det går bara inte.

Ska inte mala på mer om mitt trasiga liv just nu, ska sätta på lite OTH och hoppas
på att somna så småning om. Jag hatar att sova ensam.

godnatt