Ida

Att få höra din röst på morgonen fick mig att vilja stiga upp för att du alltid
oavsett vad fanns vid min sida, du var den enda jag delade precis allt med.
Ingen kan någonsin ta den platsen och fylla detta tomrum.
Nu vill jag inte lägga mig om kvällarna, vill inte somna för jag vaknar inte upp
av dig, inget får mig att vilja stiga upp längre. För varje morgon jag vaknar så vet jag
att jag hela tiden blir påmind av att jag aldrig kommer få se dig igen.


Allt känns bara så hopplöst och meningslöst.
Men du har ett hem nu, du är med änglarna och du är den vackraste
av dom alla.
Du har lämnat en sån enorm tomhet bakom dig, allt som innan var ljud är nu
tyst, allt är bara tyst.


min stjärna, min ängel, mitt hjärta, mitt allt..
Jag saknar dig så,