Ida

Idag är inte alls en bra dag.
Vet inte alls varför jag känner som jag gör, men vissa dagar är helt
enkelt tuffare än andra. Vissa dagar tänker man mer än andra.
Idag är en sån dag. Jag tänker på allt som hänt och vad jag kunde gjort annorlunda
för att förändra det som hänt. Samtidigt vet jag att det inte spelar nån roll för jag kan inte
gå tillbaka i tiden och göra på nått annat sätt, men jag önskar så att det var möjligt.
Jag önskar så att jag inte bråkade med min mamma det sista jag gjorde. det gnager
i mig hela tiden och jag vet inte längre hur jag ska hantera den här känslan och vad jag ska
göra för att kunna se framåt istället för bakåt. Det är tungt.
Och saknaden är fruktansvärd och blir större för varje dag som går, varje dag inser jag
mer och mer vad som hänt och det kommer alltid vara såhär. Kommer
aldrig nånsin igen få se henne i ögonen och säga jag älskar dig.

Även om jag kanske borde stå på egna ben så känner jag att jag inte är redo för det än.
Vet inte när jag kommer att bli det, men det kommer.
Jag vill luta mig mot  någons axel och bara andas. 
Vill luta mig mot nåns axel utan att höra massa prat om dittan och dattan, kan det
inte bara få vara helt tyst? bara för några minuter, tystnad.