Ida

just nu känner jag ingenting, jag är tom, helt tom
det värker i hela kroppen, det gör ont och smärtar
besviken med tusen frågor som jag aldrig kommer få svar på

jag känner frustration för er som klagar över småsaker.
ni har ett bra liv och allt ni behöver
NI har en famil och folk som stöttar er, ett hem med en familj som välkomnar er.
Er mammas tröst, kramar och värme, en axel att alltid, oavsett vad luta er mot.
Tänk på detta innan ni klagar och säger att ni inte orkar mer, innan ni säger hur mycket ni
vill komma bort för att slippa dessa människor och detta liv. hur arga ni är, hur ledsna ni är.
innan ni säger detta, tänk på vad ni har kvar och håll fast vid det.
För varje gång ni yttrar detta känner jag mig ännu mer ensam.
jag orkar däremot inge mer, för jag har inte denna värme och tröst som ni får varje dag.
Jag skulle göra vad som helst för att för bara en kort stund få vara i era kläder, vad som helst för
min mammas värme och kramar. min mammas kramar betyder mer än allt guld i världen och det är
något jag allitid kommer att bära med mig, för min mamma röst, doft och kärlek är det bästa och vackraste
jag någonsin kommer att ha med mig i livet.
Ni som är mina vänner och stöttar mig kommer jag visa tacksamhet för när tiden är inne, för tillfället
har jag inte det som krävs för att göra det, men ni som känner mig och som på riktigt är min vänner vet
och förstår det. sen finns det dom som jag trodde var mina vänner som jag inte ens när tiden är inne kommer
att tacka för dem förtjänar det inte, speciellt en person som jag verkligen har kallat vän men som
idag endast är en kompis, du vet själv vem du är och jag skäms inte för att säga det. men vem vet
en dag kanske även du förstår och tar dig i kragen och visar stöd, omtanke och respekt.
Jag är så besviken och ledsen på dig så du anar inte, du var verkligen en av mina bästa vänner.

Jag önskar ingen annan detta öde som jag och min familj har fått möta,
Ingen denna sjukdomen som till slut tog min älskade mammas liv.
denna dödliga sjukdom är det värsta som enligt mig någonsin kan inträffa..
Du har tillslut fått sinnesro.


Gud, giv mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och Förstånd att inse skillnaden