Ida

Då var det den 20:de igen då, hatar dessa månads dagar..
Det sjukaste är att det är en ynka månad kvar sen var det ett helt år sen mamma lämnade oss.
Kan inte förstå att tiden gått så fort och att det fortf känns som det vara igår,
det skrämmer mig och jag är rädd, vad har jag gjort detta år av värde?
Det enda jag har gjort är att ha sörjt och det gör jag fortf..
Jag saknar dig mamma, den här dagen tillägnar jag dig. .
Allt är fortfarande så overkligt, det känns som en hemsk mardröm som aldrig tar slut.
Jag kan inte vänja mig vid känslan av att aldrig få se henne igen, det gör ont bara jag tänker på de.