Ida

Vaknade vid 8 idag, jag kan inte sova längre än så nu för tiden och
det spelar ingen roll vilken tid på natten jag somnar heller, skumt.
Kan kanske bero på att min rullgardin gick sönder här om veckan och att det
blir jätte ljust i mitt rum nu när våren/sommarn är här, vad säger man?
Aja, vi åker idag då. Kan bli skönt att komma bort från all stress och människor ett dygn.
känns konstigt med såna här dagar "högtider", för då märker man på ett sätt att det
verkligen inte är som vanlgt, för mamma är inte med.
Så därför tycker jag att det är jobbigt med högtider, det var as jobbigt i påskas också,
för ingenting stämmer.
Jag vill inte ens tänka tanken på hur de blir på min födelsedag eller när jag tar
studenten! Jag ser inte alls fram emot studenten som alla andra gör, för jag vill inte
ta den utan min mamma. För mig är det jobbigt för det är inte som jag föreställt mig...
Ingenting kommer bli som jag trott, nånsin...
Jag saknar dig så mycket mamma, jag förstår inte...



Vet inte om jag sagt tack för allt du gjort för mig Hatef,
 Du finns här som ingen annan.. jag älskar dig.

Har precis kommit hem från mammas grav, pappa var snälloch
skjutsade mig dit så att jag kunda lägga lite blommor där,
så jag köpte 5 rosa tupaner på vägen dit.
Blev jätte fint, var skönt att sitta där en stund och bara andas nära henne.
Samtidigt som alla känslor svämmade över..
Det gör bara så ont.

Från det ena till det andra..
jag är så trött och irriterad på vissa personer och jag undrar vad det är för fel
på dom som inte förstår att ingenting är som vanligt,
börja anpassa er. tack på för hand.

Jag ser så mycket fram till den 23 maj för då kommer min käre morfar hit
och släpper av deras lilla hund Vilda som är Sannis och Aragons lilla valp :) 
Ska bli hur mysigt som helst att passa henne en hel helg, 
Jag saknar mina hundar så otroligt mycket, så att få ha henne en helg kommer
bli det bästa på en väldigt lång tid. Längtar !

Här är en bild på mig och Vilda som liten valpis :)

Lasern avklarad, ska tillbaka igen i juni för de behövdes självklart mer än en behandling
och man måste vänta i ca 8 veckor innan man kan göra nästa.
Så jag får med andra ord vänta i en evighet innan allt är klart vilket känns sjukt jobbigt
för att jag kan inte bada, sola o.s.v och det är sommar snart, plus att man får blåsor
och sår som svider och bräns som bara satan!
Kul sommar, Verkligen! Fyfan är allt jag har att säga om detta.

Innan lasern var jag, pappa och mina bröder och åt på en jätte fin rrestaurang i Gamla stan,
Maten där är verkligen fantastisk, är fortfarande proppmätt och vi åt vid 5!
Införskaffade mig en skinn jacka i gamla stan också, super fin och halva priset dessutom.
Och när vi väl kom hem så såg vi på aik-dif på TV, Tyvärr tog djurgården endast hem 1 poäng,

Men bättre lycka nästa gång, heja djurgårn!!!!

Imorgon ska jag till mammas grav och så lite blommor så det blommar fint i sommar.
Blåklockor tror jag det blir till att börja med. Mamma gillade blåklockor, jag kommer
ihåg när jag var liten när mamma alltid lärde mig namnen på alla blommor,
Kommer verkligen ihåg att vi stannade upp så fort vi såg en ny sorts blomma och
jag memorerade hur den såg ut och lärde mig vad det var för nåt.
Det finns inga ord för hur mycket jag saknar dom dagarna.
Och det finns absolut inga ord för hur mycket jag saknar henne, jag kan absolut inte
beskriva den sorgen jag känner varje sekund.
Och det är omöjligt för någon att förstå hur mitt hjärta blöder.

Imorse när jag gick upp så var det hela 17 grader utanför mig :)
suuuper varmt och skönt, tyvärr har jag inte njutit till fullo av solen idag, har
nämligen varit hos min psykolog som faktiskt är bra och förstårde, Dom flesta
psykologerna sitter bara och säger "jag förstår och hur känns det" dom sitter endast
där för att få pengar och bryr sig egentligen inte det minsta om problemen..
Men min psykolog är bra, han är ärlig och har ett hjärta, en eloge till han.

Efter jag varit hos han så gick jag till kyrkan i centrum och tände ett ljus för
min käre mamma och satt där och tänke på allt som händer runt omkring mig.
Jag försöker verkligen acceptera det som hänt, men jag befinner mig fortfarande
i chocktillstång och i en krissituation..
men det kändes skönt att sitta där inne en stund och samla tankarna bland alla
ljus  där allt var stilla och tyst..

När jag kom hem sen så hade min pappa köpt en mobil till mig, lycka!
Måste å andra sidan givetvis lägga in pengar för halva kostnaden på hans konto.
Men det är inte mer än rätt :) det är en röd sony ericsson w910i
här är den och jag är nöjd.
. 



Nu borde jag verkligen plugga i och med att jag inte gjort någonting
de sista veckorna, ja menar de är ju sjukt trist och o värt om jag inte får ta studenten
nu när jag till och med tagit mig till favoriten och hämtat min studentmössa och allt,
som självklart är för stor. Sjääääälvklart !



I hate feeling like this
I'm so tired of trying to fight this
I'm asleep and all I dream of
Is waking to you ..

Jag hatar att somna med tanken på att det kommer en ny dag av saknad av dig

Jag har precis ätit min pappas goda potatisgratäng och grillat kött,
alla som ätit det vet att det är typ det godaste man kan äta!
är så fruktansvärt mätt så jag mår illa, om jag tar minsta lilla tugga av nånting nu
så kommer jag ordagrannt att spricka, det är lite trist för jag har
jätte goda chips som väntar på mig!
mätt alltså.

Igår var det spel och öl kväll hos Mik, trevligt.
tyckte inte att jag var speciellt påverkad av ölen igår men imorse kändes det annorlunda.
Var skakig i kroppen och smällde i mig två korvar på IP under jacobs match
nåt som aldrig hänt förut.

Ojoj nu måste gå för jag ska öppna dörren åt Hatef.

pussochhej

Jag känner mig bara så otroligt ensam.
Det känns som att ensamheten är på väg att bli min bästa vän.
Kanske är det lättast att vara ensam för man blir aldrig lämnad,
slipper känna sorg när folk lämnar en.
Men jag är inte redo för att vara ensam, inte än och inte nu.
Kvällarna är som sagt värst, för jag vet att en ny dag väntar..
Och jag vaknar själv, för ingen är här för mig när ensamheten är som värst.

Jag vet att jag inte alla dagar okar svara i telefon, det är för att det är alldeles för
jobbigt att prata med någon och hålla en god min, känns som att alla pressar mig
till att göra det, det är så jag känner...
Känner mig i skymundan från alla runt om kring, från era intressen och vardagar.
Det är nästan skrattretande att jag ska behöva säga allt ord för ord för att folk ska
förstå hur dom ska handla, tänker inte ens ta upp vad som hände idag.
Idag av alla dagar, det är dagen jag ska sova själv och vara själv.

Åter igen, ensam. 


The most perfect act of love is sacrifice,
What do you sacrifice ?

Hemma från jobbet, har fått stå med en praktikant,
ni kanske förstår själva hur det gick?
aja, stress och åter stress

Ska på urnsättning imårrn (mamma ska ner i marken)

det känns ändå skönt att ha någonstans att gå när man bara vill sitta och

känna sig nära henne, lägga en blomma och bara vara.

Men dagen kommer bli joerhört obbig och tung,

Det kommer att bli som ett  avslut på något sätt,
då kanske jag förstår att hon aldrig kommer tillbaka igen, aldrig någonsin.

Jag hoppas fortfarande på det, jag slår fortfarande upp hennes nummer och

tänker ringa henne för att bara prata som jag alltid har gjort, jag trycker på knappen
när jag kommer till hennes busshållplats, jag får för mig att jag måste skynda mig
hem för att gå ut med Aragon och Sanibell...

Sen efter ett tag kommer jag på mig själv, och då känns allt bara meningslöst

det går inte alls att beskvina den känslan för det finns för ingen som inte har

vart med om att förlora den som betyder mest kan ens inbilla sig känslan av

hur hårt och tung det är, vilken sorg och saknad man känner,
varje dag, varje sekund och varje andetag man tar..

Det blir bara jobbigare ju mer jag inser att det är så här och att det alltid

kommer att vara såhär från och med nu..

Mitt hjärta blöder och förblöder...

_____________________________________________________________

Blir bara besviken på er, när jag behöver er som mest så är det ingen

som visar sitt stöd, inte till 100%.
Någon gång borde jag komma i första hand, men jag
kanske bara inte förtjänar det.?
Jag litar inte på någon längre, inte en enda själ...

Tillit är en lögn ingen känner någon !!

Jag har blivit känslomässigt störd, instabil..
Kan inte längre sätta ord på det jag känner, jag har alltid tidigare kunnat
sätta ord på saker och ting, vart bra på att disskutera och alltid kunnat
föra min egen talan. Det är som bortblåst nu.
Jag vet inte riktigt vad jag känner.. känslorna är för många.


Vad gör man när man fastnat, när man inte längre kommer någonstans?
Vad gör man när ens enda trygghet försvinner med vinden.
Jo, man når botten och har inte ens tryggheten att kämpa för för att ha viljan
att ta sig upp, man fastnar. Jag har fastnat..


Just nu klarar jag inte av att se er leva era liv som om ingenting har hänt.
Jag klandrar er inte men jag klarar bara inte av det. 
Känner frustration för att jag själv inte klarar av att leva som vanligt.
Jag ska lära mig tycka om mig själv, för i slutet av dagen har jag bara mig själv.
Man kan inte förlita sig på andra människor för ingen stannar föralltid.

Har ont i hela kroppen, känner mig helt slut som människa.
bara man snuddar revbenen så ilar det och drar i mig,
och klumpen som vart i magen har spridit sig upp till halsen..
det är som en tumör som bara väntar på att brista ut i ännu mer smärta.
skönt, verkligen.

Lördag, jaha vad betyder det, vad gör man en dag som denna?
att dra till stan och supa sig full som andra 18 åringar är inte riktigt min grej.
Jag klarar inte riktigt av det än, att vara så långt bort när läget är så här.
nej, jag ska se på LA ink och dricka öl här hemma och den som vill
hålla mig sällskap håller mig sällskap helt enkelt. yesyes

Jag befinner mig fortfarande i något slags chocktillstånd.
Hoppas fortfarande att du kommer tillbaka att jag får se dig en sista gång,

en sista kram, ett sista hejdå, ett sista "jag älskar dig"..
Det kommer aldrig hända, jag vet det.

men fortfarande kan jag inte släppa taget..
Det kallas chocktillstånd
när tankar känns och skär som bitar av glas.
Det kallas chocktillstånd
när orden bränns inpå bara skinnet....

Sitter i min säng och lyssnar på musik och drömmer mig bort till bättre
platser och tider, Tyvärr känns det så himla långt bort till dessa
platser och tider. men vad ska jag göra åt saken, om jag kunde så skulle jag
spola fram tiden några år men det är en omöjlighet. fan
har fastnat för hårdrocks bandet stonesour, Corey, sångaren i bandet är även sångare
i slipknot. sjukt bra band, rekomenderas starkt!!

Funderade tidigare idag på att gå och sola men kom fram till att jag inte orkade
ta mig till centrum idag, men vem vet, kanske gör det om en timme eller två.
Ska nog tatuera lite idag, det var ett tag sen jag gjorde det nu, har inte haft
någon insperation till att veta vad jag ska göra när jag väl sitter där med maskinen
i högsta hugg. Men nu har jag lovat att tatuera några vänner så nu måste jag öva
lite på deras motiv så att det blir så bra som det bara går när jag väl tatuerar dom.
Kul tycker jag!


rökning

Var på skiva igår, det var till viss del ganska kul.
Skönt att få koppla bort tankarna på annat ibland.
Kändes dock jobbigt att jag inte har orken till att dansa och flamsa lika mycket
som alla andra och som jag normalt sett brukar ha.
Men men, det kommer ta tid innan jag blir den jag var förut innan
olyckan och sorgen, kommer ta tid innan jag blir mitt "vanliga" jag igen.

Det är fortfarande så att jag stör mig på att inte vissa människor
kan uppskatta det dom har och inte klaga över små saker.
Så fort man hör alla dessa klagomål om små bagateller som inte alls
har någon som helst betydelse, så känner jag bara mer uppgivenhet.
Som jag sagt förut, uppskatta det ni har, ta vara på det, släng inte bort det.
Tänk efter hur ni vill leva och med vilka ni vill leva med innan det är för sent.
Jag skulle göra vad som helst för att få vara ni för en kort sekund, så jag

kan slippa känna denna känsla av uppgivenhet och ständig ångest.
Så, gör mig och alla era nära och kära en tjänst och ta er i kragen och inse

att ni lever ett dröm liv. Det gör så ont i hjärtat när ni inte förstår det...

Samtidigt som ni lever vidare era liv, träffar dom ni vill träffa och klagar över småsaker, 
Så blöder mitt hjärta mer och mer för varje dag som går.

I don't know who I am anymore.
All I know is that I miss who I used to be.

Har kommit hem från en stressig och påfrestande dag från jobbet,
från alla jobbiga människor, pommesos och barnfamiljer.
självklart tajmar jag in att börja jobba igen den dagen det är högskole prov
och dubbelt så många gäster. Återigen så börjar mina dagar så bra!
det är sååå dags att fixa ett nytt jobb, detta tar kol på mig.

Är förövrigt på ännu sämre humör än vanligtvis.
Förstår mig inte på folk, förstår inte hur folk tänker.
I min värld behandlar man folk med respekt och ödmjukhet, man säger inte
en sak och gör en annan, man tänker inte enbart på sitt eget bästa.
I er ålder så är man mogen och klok nu att iaf veta vad man inte ska göra.
"att säga någonting är bättre än ingenting". 

 
Det första jag ville efter jobbet var att ringa dig och höra din lugnande röst och höra
dig säga att du var stolt över mig för att jag klarade en hel dag. 
Fick istället ett helt annat bemötande och inte de ord jag trodde skulle komma.  
Och än en gång, förstår jag inte vad som är såå svårt med att höra av sig.
Jag ber dig... öppna ögonen.


Stonesour-Bother
Tack gud för musiken

Inquietum est cor nostrum, donec requiescat in te
Pax tecum






Vårt hjärta är oroligt, tills det finner frid i dig
Fred vare med dig

Jag är sååå lycklig över hur min blogg ser ut numera :)
Tyvärr kan jag själv inte ta åt mig äran, det känns lite trist..
Jag är så stolt över min vän som kan sånt här som jag inte alls är bra på
eftersom att jag är alldeles för lat för att orka lära mig!
Det är bra att du finns, för att byta tapeter och annat :)

Imorse innan jag gick till skolan så skulle jag för första gången på en längre
tid faktiskt ta mig tid till att äta frukost bestående av mackor och inte
den vanliga yoghurten, såklart märker jag när jag ätit upp nöjd och belåten att
mina 3 mackor var fulla av mögel, och som pricken över i:et så var rökosten gammal. 
Självklart får inte dagen börja bra, självklart inte. 

Min pappa är iaf bra snäll, han har köpt ny tatuerings färg till mig så att jag kan börja

tatuera folk med bra färg i fortsättningen, svart, röd och vit, tacktack!

_________  

Jag behöver dig mer än någonsin.. 
Försök, förstå vad jag går igenom och hanlda utifrån vad jag hade gjort för dig..